Nya bilder
Trädet. Foto © Charlotte Björck

 

Att få syn på nya bilder

 

För en tid sedan fick jag ta del av frågan: Hur ser vi nya bilder? En stor och intressant fråga, som jag har funderat vidare på.

 

Mitt spontana svar var att det behövs trygghet. När vi känner oss trygga får vi större möjlighet att vara öppna för det nya. Jag kommer också att tänka på något jag läste på en universitetskurs för många år sedan, i boken Reflekterande processer av Tom Andersen:

 

Om människor utsätts för det vanliga brukar de förbli desamma. Om de möter något ovanligt kan detta ovanliga framkalla en förändring. Om det nya de möter är (alltför) mycket ovanligt, stänger de av för att inte bli påverkade (Andersen 2003, s. 48).

 

Översatt till frågan om bilder: Vi kan få syn på nya bilder när de finns i närheten av vårt eget universum, när de är lagom olika de bilder vi är vana vid. Kan det vara så?

 

Jag menar att mötet med andra människor är betydelsefullt för att få syn på nya bilder. Och då blir följdfrågan: Vilka förutsättningar behövs för att kunna mötas?

 

Några komponenter jag genast tänker på är tid, rum och språk. Vi måste ha tid för mötet. Vi måste ha ett gemensamt "rum", en mötesplats. Och vi behöver till någon del dela språk, kunna kommunicera och skapa förståelse mellan varandra.

 

Jag menar också att det många gånger handlar om en viljeyttring. För att kunna få syn på nya bilder och betrakta dem närmare behövs en nyfikenhet. Och där kommer frågan om tryggheten tillbaka. Det är viktigt att få känna trygghet och tillit, för att vi ska kunna vara öppna att ta emot nya bilder.

 

Hur skapar vi denna trygghet och tillit mellan varandra och inom oss? Vilka förutsättningar behöver vara uppfyllda? Det blir en grundläggande fråga.

 

När jag tänker på andra faktorer som kan vara avgörande för att se nya bilder kommer begrepp som perceptionsförmåga, miljöombyte, perspektivförskjutning, ackumulerad erfarenhet och kunskaper upp.

 

Också lek – leken och lekfullheten. Den kan hjälpa oss att finna nytt, och se på nya sätt.

 

Jag tror att ju bredare erfarenhet vi har desto lättare har vi att få syn på nya bilder. Ibland behöver man också rucka på invanda mönster och strukturer, för att få perspektiv. Och då behövs återigen trygghet. Varje människa behöver känna en trygghet och tillit att marken finns kvar under fötterna – eller åtminstone är nåbar – när nya outforskade fält öppnar sig.

 

En rädsla för stagnation kan förstås även den driva oss mot nya bilder, men frågan är om vi hinner ta emot och verkligen se bilderna när vi är ständigt på språng?

 

Jag menar också att det kan vara viktigt att bearbeta de gamla bilderna innan vi är redo att öppna oss för nya. Att vi behöver ge oss tid. Stanna upp. Se och förstå det vi är i. Och det vi kommer ifrån. För att sedan kunna vidga blicken och ta in det nya.

 

 

Brödet. Foto: Charlotte Björck

 

 

Allt material på den här hemsidan, text och bild, är skapat av © Charlotte Björck

charlotte björk charlotte(ej charlotta)björck

Copyright © Charlotte Björck